« Tillbaka till diskussionsarkivet

Diskussionsämne: Att känna sig som en man resp kvinna

Skrevs 2015-10-04, 19:00 av bebe

Hörde i morse en intervju med en kvinnlig artist som höll på att byta kön till man. Hon hade  alltid könnt sig som en man, sade hon. Och jag undrade, hur man känner sig som man? Är det bara en evennerlig lust att få (alla) kvinnors gunst (och beundran och undergivenhet) eller är det något annat? Jag ifrågasätter inte den intervjuades önskan, jag är bara nyfiken. Hur känns det att vara man. Respektiva att vara kvinna.

Svar

  1. PaulThomasPaulThomas

    När jag som mest känner mig som man är då jag omedelbart gör något. Alltså från ord till handling. Blixtsnabbt! Utan att först fixa till mig i badrummet en halvtimme.

  2. PaulThomasPaulThomas

    Extra manlig känner jag mig också då fastsittande lock och kapsyler ska öppnas. Jag brukar ofta få det uppdraget vilket håller händerna i trim.

  3. Lasse-MajaLasse-Maja

    Nej jag har ej heller förstått det där med manligt, men det kanske beror på att jag inte är urtypen av maskulinitet. Och enligt någon belackare så skulle jag vara så feministisk att man kallade mig för ”toffelhjälte”. OK tänkte jag, tack för den komplimangen!

    Nej det där med om man är si eller så är ointressant, jag arbetar vidare med att vara den människa min fru älskar mest, inte för vad jag gör utan för den jag är!

  4. TatluserTatluser

    Det där med att öppna lock och kapsyler brukar även vara min uppgift (även) på andras bjudningar, särskilt får jag uppgiften när det gäller ”sprutkorken” som snällt och mjukt brukar glida ut i mina händer. Trots att jag är gammal gumma så har jag stronga nypor, kanske för att jag under alla mina år på fritid ägnat mig mycket åt trädgård och allt man gör på fritids-huset och -tomten.

    Undrar vad en man känner känslomässigt, kreativt och praktiskt som inte en kvinna kan känna?

  5. vetgirigvetgirig

    Nej jag kan inte känna mig som fullgod man längre, inte sedan jag blivit både operativt och kemiskt kastrerad och det på grund av prostatacancer. Manligheten behöver jag inte längre, men medvetandet om att den saknas finns där minsann! Inte så att jag saknar att få lägga alla kvinns jag ser på rygg.
    Tatluser Du har orden i Din makt: Sprutkorken som villigt glider i Dina händer. Ja Ja!

  6. bebebebe Inläggsförfattare

    Precis vad som Vetgirig tar upp är en väsentlig fråga om vad det innebär att känna sig som man respektive kvinna. Är tillgång till en eregerbar snopp det som definierar manlighet respektive villighet att släppa in det manliga organet i sin snippa som är kvinnlighet? Eller är manlighet/kvinnlighet en fråga om att kunna med hand eller munkraft få upp en ölkapsyl? Jag är nyfiken.

  7. TatluserTatluser

    Kan man verkligen utveckla en personlighet med enbart en snopp? Som kvinna upplever jag den den nedre delen enbart som en del av allt övrigt, om något dominerar i den kroppsliga organismen så är det för mig det som sitter högst upp på lekamen, det som ska leda känslor, förnuft och kommunikationen gentemot omgivningen.

  8. gunillagogunillago

    Man och kvinna är en könstillhörighet, eller hur? Den avtar ju i vår ålder, men visst kan man ibland känna igen sin kvinnliga identitet. Dock känner jag mig som en människa nu, varken mer eller mindre. Förr kunde könet dominera alldeles för mycket i kontakten med andra. Misstänksamt mot kvinnor och alldeles för hög toleransnivå inför män. Så icke nu – ser alltid människan ”bakom” könet.
    Känns befriande, måste jag säga…

  9. DidaniaDidania

    Jamenvisst känner jag mig som kvinna – en kvinnlig människa.
    Min kvinnlighet känner jag mest just i förhållandet till min man, och det hänger inte på vissa organs funktionalitet.
    Det mest givande i att vara i ett parförhållande tycker jag är olikheten oss emellan.
    Både fysisk och psykisk.

  10. PaulThomasPaulThomas

    Det rent sexuella har väl för de flesta av oss gubbar ebbat ut. Göta Petter, vad gör vi då med Petter Niklas, då han bara hänger med huvudet?
    -Vi börjar skriva här på Silvergenerationen! Och ingen av oss lär väl bli inviterade till Paradise Hotel där god sexuell drivkraft tycks vara programidén.
    Tatluser undrar vad en man känslomässigt, kreativt och praktiskt kan känna men ej en kvinna. INGENTING naturligtvis!
    För egen del skulle jag gärna önska mig lite bättre simultanförmåga, vilket kvinnorna ofta är mycket vassare på.

  11. bebebebe Inläggsförfattare

    Grundfrågan kvarstår. Vad kan finnas kvar av man- respektive kvinnligheter när potensen och mensen har upphört. Finns det man- respektive kvinnlighet frikopplad från sexualitet?

    Eller grymmare formulerad. Kan jag fortfarande kalla mig man när jag inte längre kan fungera som befruktare? Med analog formulering för kvinnor. Är man- respektive kvinnlighet i huvudsak relaterad till sexuell förmåga.

    Jag vet inte hur väsentlig frågan är för kvinnor. Men jag kan försäkra, att den är det för män. Att känna sig som en eunuck stärker knappast självkänslan.

  12. TatluserTatluser

    Att vara kvinna är bland annat att vara stark, självständig och omtänksam med andra och uppleva gemenskap och glädje i relationer av många slag, de sexuella känslorna finns men dominerar inte tillvaron.

  13. DidaniaDidania

    bebe frågar om det finns man-respektive kvinnlighet utöver den sexuella förmågan?
    Då är det ju också en fråga om man vill definiera sexualitet uteslutande som kopplat till den könsliga förmågan?
    Jag tycker att attraktion, lust och behag kan finna många andra uttryckssätt mellan man o kvinna.
    Beröring, från det enklaste att ”hålla handen” – till kramar, kyssar, smekningar och närhet. ,Men även mycket annat – att tillbereda en mysig middag – att äta tillsammans att uppleva tillsammans, att arbeta tillsammans, att kunna utbyta åsikter – samtal och psykisk närhet – ja att dela livet helt enkelt.
    Att dela livet så intimt med en annan kvinna skulle inte passa mig, däremot blir mannen, man lever med en motpol, som alltid utöver en dragningskraft till kvinnan i mig.

  14. Lasse-MajaLasse-Maja

    Manligheten hänger inte ihop med myten att man skulle vara en älskare av rang. Jag är inte mer man än någon annan även om jag nu skulle kunna göra vilken kvinna som helst med barn!

    Jag skiter fullkomligt i de gamla myterna att en man skulle vara på ett visst sätt. Jag anser mig vara en värdig man då jag betraktar och behandlar min kvinna som en absolut jämlike. Vänder vi på det så behandlar min kvinna för den man jag är oavsett vi har sex eller inte!

  15. vetgirigvetgirig

    Ja Du Lasse-Maja, Du har inte varit i en ladugård och sett hur en impotent tjur blir behandlad av korna. Inte heller sett en så kallad klapphingst på betet hur han beter sig. För att inte tala om hur en oduglig galt, går undan från en skock brunstiga suggor.
    Visst fan har den ABSOLUTA manligheten en stor betydelse, och det vad som än sägs!
    Den absoluta manligheten är att utstråla att man både vill och kan, och den absoluta kvinnligheten är att tydligt visa sig villig med en speciell!

  16. GerdGerd

    Attraktion och lust till en man kan kvarstå också på äldre dar och beror inte av sexuell förmåga. Didania beskriver detta mycket väl. Många små uttryck tror jag finns även om jag inte mött någon man som skulle vilja ge mej det. Kanske är vi kvinnor som män förblindade av att sexualiteten skulle vara enda sättet att visa den kärlek och tillgivenhet vi kan känna för en annan människa. Jag vill tro att människor är mänskliga!

  17. vetgirigvetgirig

    Ja men attraktion och lust blir minsann inte mindre om kvinnan i fråga inbillar sig känna av en stor sexuell förmåga hos den fiktive mannen.

  18. silverladynsilverladyn

    Läste en artikel där skribenten påstod ” att det typiskt manliga är att retas och bli retad. Retandet är en umgängesform mellan män som gillar varandra och det har rötter i konkurrens och avundsjuka.”

    Vet inte om det finns sociologiska teser och teorier som styrker detta. Själv lutar jag mig nog mera åt hållet, att oavsett kön är man en människa och som alla människor har man sitt eget beteende oavsett om man är man eller kvinna. Med andra ord är det mera ett mänskligt beteende som uppvisas i en manlig/kvinnlig kropp.

  19. bebebebe Inläggsförfattare

    Intressant att ämnet intresserade så många.
    Tyvärr har jag väl inte blivit så mycket klokare på vad idag skiljer manlighet från kvinnlighet förutom det rent fysiologiska. Förr var manlighet något som handlade om försörjning, viss hantverksskicklighet och styrka och kvinnlighet Barnhantering, Vänhet, Charm, Skönhet och mat och sykunnighet. Nu är dessa egenskaper betydligt mindre könsfixerade. Även karlar vårdar sina utseenden med kostbara krämer och frisyrer och är inte sällan även fenor i köket.

    När det gäller det sexuella var det ju förr mannens privilegium att ta initiativ, men det var då det. Däremot är potens (erektionsförmåga) fortfarande väldigt viktigt för mannen som spenderar alltmer på dyra mediciner, tydligen även ungdomen! Och för kvinnan kanske eliminering av ålderstecken grått hår och rynkor och slapphet här och där också något som blivit viktigare.

    Men frånsett barnalstring och sex förstår jag inte vad man idag kan vinna på att byta kön, vilket dessutom är en krävande process. Men jag kanske har missat något.

  20. vetgirigvetgirig

    Potensen är väl i våran ålder inte så viktig. Viktig blir den för psyket när man vet att den absolut inte finns där på grund av ingrepp. Du BeBe verkar ointresserad av problematiken, därav förstår jag att Du aldrig haft någon sjukdom i ditt organ. Och har man inte det då förstår man inte heller vidden av eländet.

    bebe: Jag förstår mycket väl vidden av eländet vilket jag trodde framgick av mina inlägg.

  21. Lasse-MajaLasse-Maja

    Det här kommer mig att tänka på en frågeställning för cirkus 60 år sedan. Vad är värst kunna men inte få eller få men inte kunna? Min slutsats stämmer väl med Vetgirigs erhållna kunskap.

    Men i övrigt så varken förr, då jag var ung, eller nu har jag sett några problem med att vara jämlik min kvinna. Kanske hänger det ihop med min fosterfar, född på 1880-talet en stor kraftkarl som gjorde en massa så kallade kvinnojobb hemma. Han vågade verkligen bryta det manssamhälle som fanns i början av 1900-talet. Likadant har det varit i mina äktenskap där vi delat allt och inget varit kvinnlig/manligt eller speciellt riktat till något av könen.

    Rent fysiskt tror jag inte problemet är så stort med könsbyte/könstillhörighet utan det handlar nog mer om psykiskt. Det handlar kanske mer om hur Du själv ser på Dig och hur andra betraktar ett visst kön. Det gäller att komma förbi alla myter och fördomar om hur män respektive kvinnor är och skall vara!

Skriv ett inlägg i tråden

© 2013 Silvergenerationen