« Tillbaka till diskussionsarkivet

Diskussionsämne: Är vi för snälla?

Skrevs 2017-11-28, 17:08 av Elvira37

Kanske tycker ni att det är en konstig rubrik. Det är klart man ska vara snäll. Men jag menar måste man inte också vänja sig vid att tåla litet otrevligheter från omgivningen – familjen och vänner och alla andra man möter? Nuförtiden blir man så lätt kränkt – ett uttryck som inte fanns i min vokabulär, när jag var barn. Man fick försvara sig på olika sätt och jag menar att det var rätt nyttigt : att inte ta åt sig för allting. Har en känsla av att vi tål allt mindre och blir ledsna ända in i själen om allt inte går vår väg .Det finns barn nu förtiden som  blir curlade från tidig ålder och tar det nästan som en förolämpning om de blir tillsagda att uppföra sig som folk. Och vem ska lära dem då, att vara snälla och empatiska. Och vi gamlingar ska tänka oss för så vi inte ”trampar någon på tårna”. Irritation och ilska måste få ta sig några uttryck hos oss människor. Tror att vi skapar grobianer om alla ska gå omkring och vara rädda för att skada varandra, Frustrationen tar sig då andra uttryck.. För att inte tala om hur lätt det blir att byta partner så fort någonting inte passar (till skada för barnen) Är inte nutidens moderna skilsmässor ett resultat av detta? Att lära sig att försvara sig – inte bara fysiskt  -tror jag är viktigt. Vad tror ni?

Svar

  1. silverladynsilverladyn

    Instämmer i stort med det som skrivits och det märkliga är att människan av idag bara blivit skörare och skörare och mer och mer känslig utan att omgivningen reagerat på hur samhällsutvecklingen blivit. Tyvärr blir individens egen tolkning av vad som sagts eller gjorts av andra en egen sanning som man inte kan ta från dem och då rullar det bara på och skapar nya sköra och ängsliga individer.
    Tror att det måste bli lite mera sunt förnuft i barnuppfostran om det ska kunna ske en förändring.

  2. nitanitanitanita

    Hej Elvira !

    Ibland är det svårt för att säga nej då någon ber om hjälp.
    Man vill så gärna hjälpa till men, man måste se till att man får tid över för sig själv också.

    Vi är inte ansvariga för någon annans lycka eller andras förväntningar på oss , för det är omöjligt att gå på sin egen väg om man låter sig styras av andra.

    Snällhet är en vacker egenskap men den får inte utvecklas till en självutplånande attityd.

    Kram på dig vännen !

  3. Elvira37Elvira37 Inläggsförfattare

    Det håller jag med dig om, nitanita. Jag måste också kunna säga nej och det är inte det lättaste alla gånger. Och man är absolut inte ansvarig för någon annans lycka. Bara för sin egen, ty ingen annan kan ju göra oss lyckliga mer än vi själva. (Det beror på hur man tar det – inte hur man har det!) Men jag har alltid hävdat: att vara snäll och hjälpsam ska man vara av ren egoism, eftersom man mår så bra av det själv. Men det får ju inte gå till överdrift!
    Men min fråga var egentligen har vi blivit för ”mesiga” så att vi inte tål någonting nu för tiden?
    Titeln: ”Är vi för snälla” var litet provokativt :-)

  4. gunillagogunillago

    Det där med mesighet kan jag hålla med om. Vi tror att det vi skapat för en tid sedan finns kvar för alltid – det gör det inte.
    Hur barn idag får sin uppfostran är en annan sak. Inte så mycket tid spenderas idag med föräldrarna för att de ska ses som förebilder. Dator och telefoner där vänkretsen ( kompisar i samma ålder) får allt för stort utrymme spelar en allt större roll. Allmänbildning är bra men hur stor plats får den idag? Hur stor plats får just den fostran som skapar ett bra förhållningssätt till nästan och samhället idag?

  5. Elvira37Elvira37 Inläggsförfattare

    Du har rätt Gunillago Ibland tror jag att föräldrarna har abdikerat i jämlikhetens namn. Många fäder nöjde sig förr med att vara förebild, men tog inte särskilt mycket del i barnens uppfostran. Nu har inte någon av föräldrarna tid, eftersom de måste förverkliga sig själva först och främst och nöjer sig då med att vara -förhoppningsvis – goda föredömen båda två. Men den fostran de behöver får de nog inte alltid…

  6. vetgirigvetgirig

    Jag måste fråga Nitania, känner Du inte en inre glädje och tillfredsställelse när Du hjälper en annan människa i svårigheter? Eller hyllar Du regeln ”själv år bästa dräng”, eller var och en har nog med sitt? Hårddraget : Sköt Dig själv och skit i andra!

  7. nitanitanitanita

    svar till vetgirig:

    Klart man ska hjälpa om man kan eller vill.
    Men det är ju meningen att man skall göra det av fri vilja.
    Man har ingen moralisk skyldighet att alltid hjälpa andra. Om vi alltid gör bara vad andra vill lever vi ju inget eget liv.
    Ens eget välmående är alltid viktigare än andras.
    Det är inte kärlekslöst att säga nej ibland.

  8. Elvira37Elvira37 Inläggsförfattare

    Håller inte riktigt med dig, nitanita. Man har inte moralisk skyldighet att alltid hjälpa andra. Det har du rätt i, men å andra sidan har du moralisk skyldighet att hjälpa i många fall. Barn och föräldrar har du förstås skyldighet att hjälpa om det behövs, men moralisk skyldighet har du också att hjälpa utsatta människor på olika sätt, som du kan – om du vill vara mänsklig, tycker jag.
    Sedan är min erfarenhet att just genom att kunna vara till hjälp för andra människor ökar jag definitivt mitt eget välmående. Människans behov av att känna sig behövd, tror jag är stort.
    Du har rätt i att det inte är kärlekslöst att säga ”nej” ibland – tvärtom – det kan vara en kärlekshandling, som ofta måste praktiseras gentemot barn och barnbarn för att det ska bli folk av dem :-)

  9. nitanitanitanita

    svar: Elvira

    Ja, Elvira, längtan att bli omtyckt är en del av vår natur. VI VILL BRA GÄRNA ATT FOLK SKALL TYCKA OM OSS.
    Men, att känna skyldighet att hjälpa andra tyder på att man själv behöver hjälp med
    att sluta söka sitt välmående i andra människors tillstånd.

  10. vetgirigvetgirig

    Varför ska man inte vilja hjälpa en människa i svårigheter? Där ser man att behovet av en Empati-mätning är nödvändig vid anställandet av personal inom vården. Absolut!!!

Skriv ett inlägg i tråden

© 2013 Silvergenerationen