« Tillbaka till diskussionsarkivet

Diskussionsämne: Å vad det är synd om dem

Skrevs 2014-01-21, 15:15 av Gerd

Lika illa som en nykomling här på Silvergenerationen tycker om ”Motvallskärringar” lika illa tycker jag om Tvärsäkra gubbs, som uttalar sig om än det ena än det andra. Är det inte dödshjälp så är det våldtäkter kryddat med drängstugehistorier. Jag trodde inte att sådana män fanns och jag har en svårhanterlig lust att också bära mej åt men jag ska försöka att låta bli. Jag har däremot inte lust att kommentera direkt i förekommande diskussionsinlägg utan väljer att lämna mina synpunkter så här, om ingen misstycker?

 Jag kan inte även om jag förstår det rationella med att med enkla argument tala för dödshjälp (billigt för samhällets skattefinansierade sjukvård). Jag kallar mej inte  religiös och denna fråga är långt ifrån någon enkel fråga, som låter sig lösas i kyrka. Vi kan kalla den respekt för Livet, det är för mej en existentiell fråga och jag är inte beredd att låta någon annan utan vidare avgöra om mitt eller annans liv ska avslutas eller fortsätta. Precis så svår är denna fråga. Villkoren för människans existens och den ångest som dessa frågor skapar låter sig inte lösas ens på en (förutvarande seriös) diskussionssajt och allra minst med enkel tvärsäkerhet. Men frågan är viktig och behöver också ventileras seriöst.

 Så till våldtäkt. Våldtäkt – att tilltvinga sig samlag genom våld är något som ska fördömas och att användning av uttrycket ”äktenskapliga skyldigheter” över huvud taget finns kvar i huvudet på någon är förvånansvärt. ”Stackars karlar” som framställs som personer som är oförmögna att hantera sin sexualitet! Jag erinrar mej en boktitel ”Å vad det är synd om mannen” men det var fasligt länge sen den lästes och jag hittar den inte i hyllorna. Jag har kanske drömt den…?.

 Nedvärderingar av medmänniskor och vulgära texter är avskyvärt att läsa om men jag tänker ändå, trots allt, försöka stanna kvar på Silvergenerationen.

Svar

  1. bebebebe

    Det finns inga krav på Silverbloggare att de läser alla inkommande inlägg. Som Silvergenare tar man bara ansvar för sina inlägg och de kommentarer man gör på andras. Att fly från en bloggsite för att där då och då dyker upp inlägg man vare sig gillar till form eller innehåll får man finna sig i, om man vill utnyttja allmänna fora.
    Gerd:Visst är det så, bebe! Jag vet att vi är olika, likväl har jag rätt att markera min åsikt och har denna gången gjort det så här.

  2. TatluserTatluser

    Så sant bebe, vi har massor av variationer av mänskligt psyke och känsloliv som kommer till uttryck i vårt samhälle. Ibland är gränsen skör mellan det vi sakligt bedömer som sjukt eller friskt. Den gånga veckan har jag studerat Johan Cullbergs bok en psykologisk och psykiatrisk studie om Gustav frödings dikter, kärleksdrift och missbruksproblem, genom all faktaredovisning glider osynligt fram Frödings djupa längtan efter att få omtanke och omvårdnad, han fick inget sådant som barn. Vi ska i vår litteraturgrupp diskutera detta i morgon eftermiddag.

  3. Berit KBerit K

    Du bebe, har du tänkt på att man ju inte vet i förväg vad man tycker om ett inlägg. Först när man åtminstone börjat läsa det kan det stå klart vad man tycker. Därför är det ofta så att man träffar på otrevligheter och rör det våld mot kvinnor kan jag inte hålla tyst. Annars vore man ju inte en kämpande jämställdhetskvinna. Nedvärdering av kvinnor av olika slag är heller inte acceptabelt för mig. Vi är alla lika mycket värda oberoende av t ex utseende.

  4. bebebebe

    Fröding skrev i ett av sina brev ungefär
    —att sätta rim och takt, hjälper emot självförakt—-
    Undrar vad han skulle sagt om bloggning.

  5. AmandaAmanda

    Nej, det finns inga krav på att läsa allt här, det får man stå ut med. Och jag tänkte just, det har vi varit med om förr.
    Så till Tatluser, så intressant med Johan Cullbergs bok. Den har jag inte läst, annars har jag läst annat intressant av Cullberg. Får kanske ta mig en tur till bibblan.

  6. DidaniaDidania

    För min del ser jag dessa sexistiska inlägg som har dykt upp som en nersmutsning av vår ”salong” Silvergen.
    Som Gerd får jag överväga om det positiva här på sidan kan hålla intresset kvar.
    Det är ju självklart att man kan undvika att läsa, när man har upplevt nivåsänkningen -
    men glädjen vid Silvergen blir inte större om man tvingas censurera bort vissa bloggare?

  7. ethaetha

    Bedrövad blir man av hatiska utfall mot kvinnor – och detta från en man som påstår sej vara känslosam och hänsynsfull.
    Manschauvinismen sticker ut sitt fula tryne där man minst anar det, men inte förstör det Silvergen. Det är bara ord. Värre är det då att tvinga kvinnor att dölja sej bakom slöjor för att inte ”fresta”. Och döma de våldtagna till dödsstraff.

  8. gunillagogunillago

    Det är inget ovanligt att en del gubbar som har det trist i livet provocerar fram bråk och gärna om sex. Undrar hur många män i rättsystemet som likt polismästare Göran i fängelset lever dubbelliv med kvinnor som offer för deras ”leklystnad”?
    Så är det – många har sårats djupt under livet och ger igen…
    Lurifax har varit här förr och varför herrn ifråga vill märkas och synas kanske har en psykologisk förklaring.

  9. TatluserTatluser

    Vi vet barn och tonåringar har ömtåligt känsloliv på sin väg mot vuxenlivet, blir de av omgivningen, under uppväxttiden, på något sätt nedvärderade så kan detta i vuxen ålder leda till starkt behov av självhävdelse och i vissa fall även behov av att trampa på andra. Enligt forskning är pojkars känsloliv, under utvecklingsperioden fram till 25-årsåldern, särskilt känsligt med hänsyn till vårt samhälles/familjens förväntningar av att pojken ska visa präktig framåtanda och styrka. Blir den närmaste omgivningens förväntningar inte tillfredställda, kan det blir kämpigt för grabben, det brukar ge sig tillkänna i vuxenlivet med ”kompenserande” beteende på olika sätt. Den nära omgivningens besvikelse över flickors utveckling ger även det kompensationsberoende hos den vuxna individen, men är sällan inriktat på styrka och makt.

  10. Lasse-MajaLasse-Maja

    I vardagslivet och umgänget live kanske man sorterar bort en del individer. Här på Silver och alla andra sajter får man hålla tillgodo med det som finns. Silver är inte den enda sajten där folk hotar att lägga av så fort det blir inlägg som inte passar dem.

    Det där med hot är som en del både chefer och anställda utnyttjade en uppsägning. Jag minns särskilt en gång då jag sagt upp mig och basen tog mig åt sidan och erbjöd mig flera spänn mer i påökt om jag stannade kvar. Han blev förbannad då jag talade om för honom att jag var omutbar och hade inte för avsikt att stanna kvar oavsett vad HAN kunde erbjuda.

    På en annan sajt där det också nu varit en kraftig ordstrid om vem som har rätt och så vidare har det nu lugnat ner sig. Vi inser att det bästa är att inte låtsas om de där och än mindre uppmärksamma dem. Jag har skrivit det förut men det kan upprepas: Ju mer man rör i skiten dessto mer luktar den!

  11. seniorenredaktionenseniorenredaktionen

    En person på Silvergenerationen har varnats för sitt språkbruk. Ingen medlem ska behöva känna sig utsatt på grund av sitt kön eller sin bakgrund och vi uppskattar om ni uppmärksammar oss om någon uppenbart bryter mot Silvergenerationens regler.

    /Frida

  12. minimalminimal

    Om det fanns en uppförande kod på silvergenerationen som alla får ta del av som vill bli medlemmar, skulle man antagligen slippa de tillmälen och sexistiska utrop som nu florerar. Jag kan inte se att goda råd, förklaringar eller förståelse för olika uppträdanden gör saken bättre. Detta ligger på redaktionen att hantera.

    ”Silvergen, startades 2006 av en grupp välrenommerade journalister som ville skapa en mötesplats för den äldre generationen på nätet. SPF och Veteranen ser Silvergenerationen som en möjlighet att göra fler internetanvändare nyfikna på vad SPF och Veteranen är som en väg för att nå ut till nya seniorer”. (Del av utsnitt om silvergenerationen från tidningen Veteranen)

  13. vetgirigvetgirig

    Jag lyssnade i natt på Karlavagnen och fick bekräftat att det var OK, även för äldre gubbar att strö komplimanger till yngre vackra kvinnor!
    Men det är svårt, detta med glimten i ögat vid skrift!
    Sedan talades och debatterades manlighet i programmet vaken efter midnatt.

    I ungdomen läste jag en bok av en av de mest kända Nobelpristagarna Hemingway, som gestaltade en rebell officer som blev vårdad på ett Sydamerikanskt sjukhus för svår skottskada. Smöterskan var mycket vacker och sexig i hans ögon. Men absolut proffsig. En gång kunde han inte bärga sig och gav ett klart bevis på manlighet ifrån sig. Sköterskan kramade honom och sade med tårade ögon att hon aldrig fått en så fin komplimang tidigare!

Skriv ett inlägg i tråden

© 2013 Silvergenerationen